Om jag hade en större garderob...

...skulle denna tapet få pryda en vägg.

Bild från www.tapetorama.se

Kolmårdstroll

Oj, oj, vad dålig jag blivit på detta med att blogga. Det är så mycket annat som drar i mig. Babymassage, promenader, trädgårdsarbete och häng vid sjöboden... Här kommer lite underhållning medan jag ammar,byter blöjor och tittar på daytime-television. Många kramar från ett alldeles äkta kolmårdstroll.

Löjlig tårta

Jag har alltid lagt en viss ära i att göra födelsedagstårtor från grunden och vanligtvis låter jag bara fantasin sätta gränserna. Därför känns det nu lite som ett hån mot min käre make som fyller år imorgon. Begränsningarna inom tårtmakeriet känns nämligen oerhört stora. För det första har jag ett litet gryn som stjäl mycket tid (men det får han så gärna göra) och för det andra bor jag numera på landet och utbudet av ingridienser i den lilla ica-affären är egentligen inte ens att tala om. Det är med skam i kroppen jag erkänner att jag har köpt en färdig tårtbotten som är löjligt låg och platt. Det kommer inte gå att få någon höjd på tårtan... Garneringen är om möjligt ännu mer löjeväckande. Det blir konserverad mango och vindruvor. Alternativet var godis, men det går fetbort. Jag ska nu ta tag skapelsen.Om jag inte skäms allt för mycket återkommer jag med en bild.

Dagens fundering

Varför blir inte ostbågarna så där härligt sega längre, trots att påsen har stått öppen i ett dygn? Framför allt, varför säljs inte ostbågarna sega redan från början? Det är ju så man vill ha dem...

Snö, badrum och böcker

Så där ja! Nu känns det som om jag är beredd att ta tag i bloggandet igen. Det har varit en månad avsatt till anpassning till nya livet och nu börjar vi så smått komma in i lite rutiner.

Det är en härlig dag idag. Det har äntligen kommit massor med snö och utanför fönstret sitter massor av pimplare. Jag är lite sugen på att själv ta en prommis på isen, men vågar mig inte ut med Ville. Isen är säkerligen minst en decimeter tjock, men lite harig har jag allt blivit... Istället har vi varit en sväng i Norrköping för att så smått börja sondera utbudet av kakel och badrumsinredning. Om en inte allt för lång tid är vi äntligen klara för att inreda den gamla klädkammaren. Rörmokaren har gjort sitt, elektrikern kommer i veckan och mannen i huset har förberett så långt han kan när det gäller väggar och golv. Det som sedan återstår är att hitta någon som är bra på fuktspärr och kakelsättning... Det har tagit sin lilla tid, men vi tror att vi börjar bli överens om hur det ska se ut. Väggarna blir vita, golvet grått och skåpen i något träslag (vilket har vi inte kommit överens om ännu). Traditionellt och någon kanske skulle säga tråkigt när man för en gång skull kan ta ut svängarna, men ett badrum är ett badrum och det är ingenting vi tänker göra om igen de närmaste 15 åren. Tanken är att det ska kännas fint länge.

Nu ska jag ta tag i nya boken. En riktig tegelsten! Ser fram emot att sätta tänderna i Shantaram.

Livsförändringar

Bild lånad/snodd från iStockphoto

Jisses, vad tiden går. Imorgon är det två veckor sedan Ville föddes, men det känns snarare som två dagar. Att det skulle bli förändringar i livet var jag ju så klart helt inställd på, men jag hade nog ärligt talat inte allt helt klart för mig. Jag har till exempel aldrig tvättat så mycket som jag gör nu. Att någon så liten kan smutsa ner så till den milda grad att minst en fullproppad tvättmaskin går varje dag är för mig ett under. Jag trodde nog inte heller att jag skulle få dåligt samvete för att jag köper strumpor till mig själv, men jo, det har jag. Behövde jag verkligen dem eller hade det varit bättre att köpa ytterligare en body till min lilla bebis? I handväskan ligger förvisso fortfarande läppglans, pennor, kalender och annat som alltid har legat där, men det trängs betänkligt med små minihanddukar att torka kräks med, blöjor, nappar och våtservetter. Jag känner mig supersnygg om jag har lyckats få lite mascara på ögonfransarna, även om håret hänger i stripor och jag har barnspyor på hela tröjan. Favoritmaten för tillfället är ravioli på burk. Så smidigt. Varför har jag inte ätit det förut? Humöret svänger värre än en klockpendel och helt plötsligt skrattar jag åt mig själv för att jag sitter i soffan och gråter utan anledning. Och vet ni? Jag har nog aldrig varit lyckligare!

Idag gråter jag förresten hormontårar för Finnjonna som efter lång och hård kamp äntligen kan hålla sitt barn i famnen!

Och tusen tack för alla fina kommentarer på förra inlägget! Jag känner mig alldeles varm i hjärtat.

Nu är han här!

Låt mig presentera Vilhelm! Namgiven efter mammas favoritförfattare, Moberg. Förra fredagen bestämde han sig äntligen för att göra entré, en stor, liten kille på 53 cm och 4060 g. Allt gick bra och vi mår fint. På bilden ovan myser vi i soffan efter första badet! Den senaste veckan har jag frossat i sushi, lufttorkade skinkor och opastöriserade ostar. Som jag har saknat det! Annars är mammalivet precis lika fantastiskt som alla säger, humörssvängningar och extrem trötthet till trots!